Love´s to Blame
Jaha :)
Frukost
Härligt!
Just nu
Det töar..
Mys
Nov. 11, 2010
HAHA!
Lääänge sen jag skrev nu
♥
Jaha, evigheter sen jag skrev här. man skulle ju kunna tro att jag inte har nåt liv alls.
Men antaglgen så finns det så mycket jag skulle kunna skriva så de helt enkelt inte blir av.
Det här med att göra en lång historia kort är inte min starka sida. :D
Nathaniel växer så det knakar. på senaste kontrollen (förra måndagen)
vägde han ca 7600g och var 65,5 cm lång. Han är ju inte liten!
Han blir 4 månader den 9/11 och drar 68/74 i storlek redan.
Vi har fått börja med Lemolac åt honom nu för att han mage inte verkade klara av
den vanliga ersättningen. En aning dyrare eftersom han äter ca 230ml åt gången.
Men men, vad gör man inte för sina bäbisar!
Alexandra va hemma från dagis förra veckan.
15 timmars barn över 4 år får ju inte vara på dagis när det är skollov.
Tråkigt tycxkte hon. Jag har nog aldrig träffat ett barn som älskar dagis så mycket.
Hon hinner nästan itne ens säga hejdå till mej när jag lämnar henne:)
Vi ska ordna så hon får lite mer timmar där nu.
Jag pratade med sköterskan på BVC om detta.
Alexandra är ju trots allt väldigt aktiv och behöver få utlopp för all energi.
Vi har pratat om att göra en utredning på henne. Men jag tvekar fortfarande.
Klart att det är bäst att göra så man vet om det e nåt. Men tidpunkten är det viktiga.
Jag vill inte att hon ska behöva gå på samtal och dyl. om det är annat runtomkring samtidigt.
Bättre att ta en sak i taget.
Mojje fick veta att han få stanna kvar på rusta året ut. Underbart!
Å chefen sa oxå att det antagligen inte blir några problem nästa är heller.
Jag själv funderar på att börja plugga engelska. Skulle va så roligt. Men vet inte
riktigt vart vi ha komvux och sen är det ju csn oxå.
Jag har ingen större lust att dra på mej mer lån.
Men vi får se hur det blir. Plugga på distans låter rätt nice!
Jag har ju inte direkt några jobbiga ungar som inte låter mej få tiden:D!
Vilken tur jag har haft egentligen! Måste bara komma ihåg att uppskatta den turen oftare!
Nu måste jag ge mej, Jenny kommer på besök strax!
Puss
♥
Grillat
Nina drack några pils och hade mycket trevligt:D
Kom hem igår å Ine kom och hälsade på,
hon hade med ett album till Alexandra me massa foton:)
Jätte fint va det!
Nu ska ja laga middag. Köttfärslimpa, potatis och champinjonsås!
Mumma!
Oslagbart
Nu är det väl egentligen så att jag har haft en jävla tur bara!
Alexandra är ju i stort sett självgående nu. Hon är ute å leker me sina kompisar på dagarna
och sköter ju sej själv i stort sett. Herregud hon blir ju 5 år i september. Det är läskigt va
fort tiden går! Nathaniel är helt underbar. Han sover och äter i stort sett. Visst har han
börjat vara vaken längre stunder nu. Men han gnäller aldrig! Vilken skillnad det är på första
och andra barnet. Denna gången känner jag mej inte ett dugg osäker, jag blir inte stressad
av minsta lilla ljud han gör. Känner mej otroligt lugn och sansad. Jag känner mej säker på
det jag gör - den känslan är oslagbar!
Jag pratade med en bekant om detta med bäbisar igår.
Hon har 3 barn varav minstingen är 5 månader idag:)
Hon ska inte ha fler barn nu, men ändå så kommer denna
bäbis sjukan så fort hon håller i ett barn som är mindre än hennes eget.
Det är konstigt egentligen, är det så att vi kvinnor är programerade på det viset?
Så att vi liksom ska föra människo släktet vidare?
Jag känner ju ingen panik över att Nathaniel blir äldre,
visst går det väl väldigt fort med bäbisar. Dom utvecklas ju i ljusets hastighet=P
Men jag ska ju ha en till bäbis sen. Hon - som redan har tre barn och inte ska ha fler,
får ju lite panik när minstingen utvecklas så fort och snart inte är bäbis längre.
Men det är väl som hon säger, - Man vill ju att sista barnet ska vara bäbis lite längre.
Sen har jag funderat på detta med kärleken till sina barn.
Varför ska det göra så ONT!?! Jag älskar mina barn så mycket att det gör ont!
-Tänk om det händer något
- Varför blev jag så arg
- Varför sa jag så
- Är jag en dålig förälder
- Tänk om jag uppfostrar fel
- Är jag för hård
Jag kan fortsätta i evigheter...
Man vill ju alltid sina barns bästa! Och det är frustrerande när man inte
vet hur man ska handskas med vissa saker. Hur man ska agera i olika
situationer. Man får dåligt samvete och ångest för att "jag kanske skällde
för mycket" eller "det kanske inte va så illa" osv. Oftast skäller man ju för
att man blir rädd, och just mitt uppe i den situationen så var det så illa.
Man kan se på sina barn och känna hur hela kroppen fylls av kärlek till
dom, man kan se på dom i evigheter. Och rädslan för att det ska hända ens
barn något går aldrig över!
♥ Jag älska mina barn så mycket att det gör ont ♥
Nathaniel
Den 090709 kl 14:07 kom han - Våran älskade Nathaniel.
Inte va han liten heller!:)
5330 g och 53cm. En präktig pöjk:)
Jag har inte orkat uppdatera här på att tag. Men tyckte det va dax nu:)
Vi åkte in på torsdagen och var där kl 09:00 som vi skulle.
Doktorn hämtar oss och ser på mej och min mage med en aning stora ögon:)
Efter att ha kännt på tappen säger han att det inte var moget alls och att dom
inte kan sätta igång mej...
"Nähäpp, tänkte jag. Då får vi väl åka hem..."
Men då säger han: Jadu, med den magen kan vi ju inte vänta. Så vi får lägga in dej på snitt.
Idag??? frågar jag och Mojje.
- Näe, vi har redan 2 planerade snitt idag. Så ni får nog ligga på patienthotellety över natten
så tar vi det imorgon. Jag ska prata med OP så hämtar jag er sen igen.
När vi kommer in tillbaka så berättar han att OP helst ville ta mej på dagen oxå.
- Så du ska få ta några prover och prata med nakosläkaren snart sen kan du göra vad du vill
fram till halv två, för då ska du vara här och förbereda dej inför operationen.
Eftersom att jag bara hade sovit 3 timmar den natten så gjorde alla nålar och dyl mycket ondare.
Men det var verkligen värt det! Herregud vad han va vacker när jag såg honom första gången!!
(Han är det fortfarande:P)
Mojje gjorde kanonbra ifrån sej både under snittet, på avdelning 11 och efter hemkomsten.
Han är så duktig och har verkligen tagit hand om oss. Nu känner jag mej nästan helt återställd
så nu behöver han inte dalta mer:)
Nathaniel är världens snällaste bäbis. Han bara sover och äter. Skriker aldrig. Han är lugnet själv:)
Helt underbar!!
<3<3<3
<3
10 Dagar...
Fan va snygg den e!
Dessutom så e de en bäddsoffa.
Kanonbra för oss som har så liten lägenhet.
Fast de ser inte ut å va en bäddsoffa.
Ska faktiskt ta en bild på den nån dag å lägga ut här:)
Så stolt är jag:P
Vi va å bada igår igen. Vi va inte på stranden förrän
vid 18:00, Å då va det folk där!
Fan va sur jag blev. Men dom åkte typ på en gång.
Å gissa vad som händer då. Samtidigt när dom åkte så
kom en hel barnfamilj! Jag vägrar bada bland folk.
Speciellt nu när man är höggravid å folk tror att man tillhör
allmänheten. Dom slutar ju aldrig stirra! Nästa gång ska
ska jag fråga om dom är ifrån Green Peace å tala om att jag
inte är nån val som har hamnat fel!! Ha ha
Men halv åtta åkte dom å då va de bara å hoppa i!
Fan va gött det va!
Känns som jag måste passa på å bada så mkt som möjligt nu
innan bäbis kommer. Sen får ja ju inte bada på typ 8 veckor.
Å Pelle köpte sej en sån STOR pool igår på rusta.
Så jag funderar på å bosätta mej ute hos honom:P haha
7000 liter vatten ryms det i den!
Tante ringde nyss å talade om att hon hade semester
nu och att hon ville hämta Alexandra imorgon förmiddag
å ha henne i 2 dagar. Gud va roligt för Alex.
Jag ska inte tala om något för henne, bättre hon får det
som en överraskning imorgon när tante kommer:)
Hon kommer bli så jääävla glad:D
Så jag fick order om att packa badkläder ock kepsar:)
Ska bli gött å va lite barnledig så här på slutet innan man
få två å ta hand om:)
Man får ta tillvara på tiden!:D
Funderar på å skita i att åka till Filipstad. Tror vi får åka
efter bäbisens ankomst istället. I augusti kanske.
Blir för dyrt att åka nu å dessutom vet vi inte vad för inkomst vi får i
Juli eftersom FK drog in Mojjes Aktivitetsersättning nu. Han får ju
ingen lön förrän i Augusti heller.. Suck..
Ja ja, får se hur det blir med det hela. Gäller ju att man har barnvakt
till Alexandra när det väl är dax.. Fast det löser sej säkert..
Nu ska jag hämta mej mer kaffe!
Bye Bye
11 Dagar kvar..
Men jag tror att det akn va väldigt kul å läsa om jag blir gravid
igen nån gång.
Mina fingrar är så svullna och ömma att jag knappt kan skriva,
men men.. Jag har ju inte bråttom precis.
Igår åkte vi ju hem till Mojjes mamma på brunch!
Å jag åt KALLRÖKT LAX!! Fast jag inte får.. Men jag resonerade såhär:
Jag ska fanimej klämma ut denhär ungen snart.. SÅ lite lax kan väl fan
inte skada! :P Snacka om desperat...
Färskt bröd, massa olika sorter med massor med olika
pålägg å välja mellan. Kaffe och jos. Nej fy fan vad gott det var.
Vi satt ute på framsidan och åt. Tänk om man kunde få sån
Frukost/lunch varje dag.. *dreglar*
Fast det hade ju givetvis inte varit lika uppskattat då..
Alexandra hade haft riktigt roligt dagen innan.
Hon hade badat i grannpojkens pool och studsat studsmatta.
Senare på kvällen hade dom grillat och hon hade lekt med
massa grannungar:) Hon hade inte kommit i säng förrän tolv
på natten. Dagen efter hade hon hoppat ur sängen redan kl nio.
Käkat lite frukost och gått ut å lekt.
När vi kom dit vid tolvsnåret hade hon knappt tid att varken äta eller
hälsa på oss:) Lilla fisan mammas!
När klockan blev sex så åkte vi iväg med Pelle till
Lersjön och badade. Det blev mitt första dopp iår!
Det va helt underbart och få känna sej tyngdlös för en gångs skull!
Hade det varit liiite varmare i vattnet så hade jag nog inte gått upp alls.
Inte för att det var kallt alltså.
Vi kanske ska åka dit idag oxå.
Mormor och Roger kommer idag,
dom va i kongsvinger häromdagen och köpte nya täcken
och babylakan:) Söta dom e!
Jag frågade om jag fick låna symaskinen oxå. Sen skulle
dom ta med sej släpkärra så vi får åka å hämta vår nya soffa idag:)
Guud va gött det ska bli å få slippa dessa sletna fula
skinnsofforna!!
Nu funderar jag på å ta mej frukost och fortsätta hoppas
på att det händer nåt snart. Lite värkar eller att typ vattnet går eller så..:P
Ha ha.. Bara elva dagar kvar.. Men dom känns sååååå långt bort!!
Bye bye
12 Dagar
Han vägde 4600g.
Sen utvecklades drömmen till en mardröm där jag glömde barnvagnen
och bäbis på pendeltåget när jag klev av. Försökte desperat få tag på någon
som kunde ringa till tåget och säg att min bäbis var kvar där.
Men inget fungerade och till slut tog jag kontakt me någon "klok gumma"
som jag hittade i en kyrka. Hon blundade och guidade mej hela vägen hem till
min lägenhet (som inte jag bor i irl) och visade mej vagnen i hallen.
Helt sjukt. I drömmen hade alltså Mojje varit å hämtat vår bäbis och åkt hem
utan problem. Men inte brytt sej om att ring mej som irrade runt som en galen höna
och letade!
Usch, hade riktig ångest när jag vaknade!
Ska åka till Mojjes mamma om en halvtimme på brunch. Hon har haft Alexandra inatt:)
Så jag och Mojje hade massa mys på en uteservering igår. Kom hem runt 22:30,
satte på en film och somnade. :)
Gött var det iaf!
Nu måste jag göra mej iordning.
Bye bye
